Kikarens uppfinnare Kikare är en gemensam benämmning på en serie optiska instrument, avsedda för förstoring av föremål på avstånd. Kikare och teleskåp är bara synonymer , men teleskåpet är ett större instrument som är tillämpat för astronomiskt bruk. Det är inte helt klarlagt vem som uppfann kikaren och när det ägde rum. Uppgiften om att Galilei skulle ha konstruerat den är bara en myt, men han var troligen den förste som framgångsrikt använde kikaren vid vetenskapliga astronomiska observationer. Man har fastställt att kikaren uppfanns i Nederländerna mellan år 1590-1608. Man vet inte vem det var men, de ter mest troliga är : Hans Lipper(s)hey, Jacob Metius och Sacharias Janssen. Hans Lipper(s)hey sägs vanligtvis vara den verklige uppfinnaren. Han sökte patent på sin uppfinning 1608 alltså ett år innan Galilei rappoterade att han började observera men det var försent för redan då var det två andra optiker som sade sig också vara uppfinnaren. Kikaren som instrument En kikare består av tvenne linser eller linssystem, objektiv som är riktat mot föremåletoch okularet som är vänt mot observatötens öga. I förstorande kikare är objektivet alltid positivt vänt, medan okularet kan vara antingen positivt eller negativt vänt. Objektet kan utgöras av konvexa linser eller konkava speglar.Kikare med liten förstoring är vanligtvis av Gelileityp. Kraftigare instrument är av Keplertyp. I en Galileikikare är bilden alltid automatiskt rättvänd, men i Keplerkikaren är bilden uppochnervänd vilket inte spelar någon roll när det gäller astronomiska instrument. Vid beskrivningen av en kikares egen-skaper är det i första hand objektivets fria diameter som anges och dessutom öppnings förhållandet. Galileo Galilei Galileo var en sådan människa som visade vad han ville. Han föddes i Pisa 1564 och dog i Florens 1642. Hans far ville att sin son skulle bli läkare men Galileo ville annat. Han började studera matematik och fysik under ett lov och Arkimedes blev snart hans favorit grek. Hans första vetenskapliga upptäckt gjorde Galileo som 17-åring av en ren slump. Vid en gudstjänst noterade han att lamporna som en munk satte i rörelse svängde med samma hastighet vare sig svängradien var liten eller stor. För att kunna mäta detta behövdes en klocka , men Galileo hade ingen klocka så han använde sin egen puls som tidtagare. Hans upptäckt resulterade med ett litet instrument som hjälpde läkarna att mäta pulsen. De första åren som matematik- och fysikstuderande studerade han Aristoteles löror, men såsmåningom blev Galileos livsuppgift att rätta till Aritoteles idéer med riktig fakta. När Galileo var 78 år avled han som en blind man sedan några år tillbaka. Han hade blivit blind utav all stjärnskådning. De långa, besvärliga tuberna De ursprungliga kikarna bestod utav många linser uppradade efter varann i en lång tub. De kunde förstora ganska bra men var relativt dåliga instrument, bland annat eftersom linserna gav färgstörningar. När flera linser parades ihop för att få större förstoringar, bröt de ljuset i alla regnbågens färger, vilket försämrade sikten. Den tyske optikern Joseph Fraunhofer löste detta problem genom att använda olika sorters glas till linserna. De många linserna innebar mer problem, att behöva dra ihop och dra ut varj del av tuben orsakade slitage. Bilderna blev mörka för att linserna släppte inte in så mycket ljus, då kom man på att använda ett prisma som bröt ljuset. Uppfinnaren till prismakikaren heter Ignazio Porro. Genom hans uppfinning kunde man göra allt mindre och ljusstarkare kikare. Ära och pengar Tack vare sin utvecklade kikare garanterades Galileo omedelbart en professur på livstid i matematik på universitetet i Padua och med en lön på 1000 Floriner om året. Att kikare roade Galileo kunde man lätt inse, med sin femte version som förstorade 1000 ggr kunde han se 30 ggr längre än tidigare. Galileos instrument var de främsta i europa och att han gjorde stora pengar på sina instrumen var ingen tvekan. Användandet av olika kikare Många kikare tillverkas för speciella användnings-områden. Somliga är försedda med hårkors eller andra figurer i bildplanet, och är avsedda för antingen mät- och avläsningsinstrument. Inom det militära används en rad olika typer av kikarsikten till handeldvapen och tyngre artilleripjäser. Ett annat kikarsikte som används på natten akllas mörkerkikare där objektiven är extremt stora så att så mycket ljus som möjligt ska komma in i kikaren. Ofta förstärks ljuset med infrarödteknik. På gevär används en mindre typ av kikare (kikarsikte) med hårkorssom hjälper vid precisionsskjutning.